Jag har varit på öl-och whiskymässa i Stockholm. Det är jag väldigt glad för.
Det är nog rätt enkelt att bilda sig en uppfattning om hur det går till på den typen av mässor och jag antar att de flesta förutfattade meningarna är alldeles riktiga och rättvisa.
För dig som aldrig varit på spritmässa: Det är precis som vilken annan mässa som helst, bara det att det är spritfirmor som har montrarna. Och smakproverna som finnes har väl en annan effekt på folk. Du kan välja att se det som en jättebar med fantastiskt, om än riktat utbud. Nackdelen är att det är ganska trångt och att du kanske inte kan få fatt i exakt vad du är sugen på (men troligen kan du det)
Fördelen är att din "bartender" har väldigt mycket att berätta om produkten om du bara orkar lyssna.
För min del hade jag några tydliga målsättningar med mitt besök:
1. Hitta nya spännande produkter till min arbetsplats.
2.Skapa nya kontakter som kan vara nyttiga i framtiden.
3.Lära mig något nytt om de produkter jag säljer i vardagen.
4.Dricka god whisky.
5.Dricka god öl.
6.Träffa gamla kära vänner och släktingar.
7.Ha kul.
8.Turista lite i Stockholm när jag ändå var igång.
Går jag igenom den checklistan kan jag bara konstatera att min resa var en dundersuccé på alla punkter. Jag är så jävla nöjd och det känns som om besöket har gett mig en hel massa ny energi i såväl yrkes, som privatlivet.
Jag smakade på ungefär 30 spritsorter, varav merparten är whisky, och här kommer mina Gädda-awards:
Mässans räligaste: Jim Beam Honey. En fyraårig bourbon, smaksatt med honung. Menad att dricka som shot, alltså fort så in i helvete. Kväljande söt och rälig, med en viss skarp ton som jag inte trodde att bourbon kunde åstadkomma.
Att demo-tjejerna rekommenderade att man prövade den "tequila-style", med ett bett av en limeskiva gnuggad i kanel, tyder på att även folket bakom produkten har förstått hur sinnessjukt äcklig den är. Mitt tips är att den blir en jättesuccé som alternativ till Jägermeister eller Fisk, om inte tvillingen Jack Honey stjäler hela marknaden.
(Runner up- Fireball Whiskylikör, en kanadensisk rackare som är ganska originell och smakar gott i varm choklad, men icke desto mindre är rejält nasty)
Tråkigaste Överraskning: Spirit of Hwen Singlemalt. Ja, den är ung och man får ha förståelse för att den är lite skarp i kanterna. Ja, man får förstå att ett litet destilleri behöver tid för att arbeta fram grymma produkter. Men den är svindyr, skarp, vass och samtidigt tråkig. Nämnde jag att den är svindyr? Och dålig? Skynda dig att inte köpa.
(Runner up- Old Pulteney 17YO. Jag älskar tolvan, tjugoettan är så otroligt god att den är omöjlig att beskriva. Den trettioåriga är en väldigt finstämd, delikat historia. Den sjuttonåriga är, skarp, lite elak och ändå lite menlös. Jag sörjer.)
Mässans chock: George T Stagg Bourbon. Jag får väl erkänna att jag haft lite svårt att ta bourbon på allvar, även om jag misstänkt att det var djupt orättvist. Men jag har bara aldrig smakat en bourbon som intresserat mig. Nu gör jag avbön. Jävlar i hoppet! Har du tretusen spänn över? Jäkta till systemet och köp en pava. Men kom ihåg ett par droppar vatten om du inte vill fräta bort käften, för den har väldigt hög alkoholhalt
(Runner up- Ardbeg Galileo.En överjävligt ful etikett och en märklig fatfinish; Rökig Whisky och Sauternes! Och givetvis alldeles alldeles underbar. Den kommer nog vara slutsåld i ett par år, men ojojoj den är rolig.)
Årets vad gör jag här?: Louis Royer Cognac. I mässans andra hall, bland Rom, Tequila, snaps och diverse delikatesser måste denne franske cognacssnubbe känt sig lite vilsen. Men ska man vara vilse kan man lika gärna vara det med en topprodukt. Louis Royer är magisk cognac och jag hoppas de är på plats nästa gång det är mässa också.
(Runner up- undrar hur kul det är att jobba för Åbro och stå på whiskymässan. Lite som att gå på catwalken i dressmankostym kan jag föreställa mig)
Mässans Diva:Glenmorangie Signet. I sällskap av Macallan 18 och 21, med trettioårig Glenfiddich, Old Pulteney 21 och 30 och gud vet vad är det nog ganska svårt att glänsa med sin elegans och lyxighet, men det var inga problem för Signet. Krämig, mjuk och förförisk. Chokladsöt med diskret. Svinaktigt god. Har du femtonhundra spänn över? Köp den. Gillar du inte whisky? Köp den till mig.
(Runner up- Gammal Macallan, Balvenie Portwood,
Mässan gladaste överraskning: Braunstein Whisky. Dansk singlemalt som menar det. En förförisk, torr sherrylagrad, en riktigt bra rökig, en skitläcker Sauternes/Sherry variant... Jag säger bara: NI ÄR BÄTTRE ÄN MACKMYRA! Jag ser fram emot att följa danskarnas utveckling.
(Runner up- Aberlour A´bunadh. Ingen ny bekantskap. Ingen ny whisky. Men jag hade glömt hur grymt god den är! Sherrybomb på cask-strength.
Mässans klyscha: Snyggare brudar, sämre sprit. Eller var det tvärt om? Som alltid: Har du en produkt som inte talar för sig själv? Låt en snygg brud dela ut smakprover på den, Slår aldrig fel. Ingen nämnd, ingen glömd...
(Runner up- Nä inte direkt.)
Är det inte mässan 2013 snart? Längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar