Did i drink all that

Jag äger inte någon smäcker liten dryckesdagbok (även om jag kanske borde)

Så därför kommer här en liten översikt över de whiskies jag satte i mig under Skottlandsresan. Rangordnade, naturligtvis, med de minst älskade först.

Utanför rangordningen hamnar det som inte var en whisky: MacAllans New Make Spirit. För att få kallas för skotsk whisky ska den vara lagrad minst tre år på ekfat. Den här har bara spenderat två veckor i en badtunna och väntar med spänning på sin lagring. Alkoholhalt på 71%, och väldigt spritig. Menfaktiskt förvånande god. Skumt...

Och så de som räknas!

20. Strathisla 12. Inte dålig alls. Men litta intetsägande.
19. Macallan 10. Hög kvalitet, men en så mild whisky hade vunnit på ett par år till.
18. Bushmills 10. Mmmm jag vet att den är irländsk, men Dalmore-Shauna tvingade mig att dricka den.
17. Glenkinchie. Mild, snäll, lite vek. En perfekt nightcap.
16. Dalwhinnie 15. Rund. Mild. Snäll. Möjligen något försynt.
15. Dalmore 12. God, absolut, men kunde vunnit på ännu mer tid på sherryfat. Aningen vek.
14. MacAllan 15. Mycket ekig. Mild, len och finfin.
13. Mackinlays rare old Malt. Hade jag inte haft så sinnessjukt höga förväntningar hade jag nog älskat den.
12. MacAllan 12. Mmm elegant, mjuk, med en dov, mörk sherryton. Mjuk och snäll.
11. Dalmore 18. Dalmores machovariant. Men ska det vara så ska det vara och därför vill jag ha mer krut
10. Glendronach 18. Sherryfat! Så in i helvete. Rund, mustig, fyllig. Svingod
9 . Laphroig 10. En gammal älskling, men ändå: Att sänkas ner i ett tjärat cigarraskfat. Och älska det!
8. Dalmore Macleod. Slutlagrad på bordeaux-rödvinsfat. Spännande, ger både fyllighet och skärpa.
7. MacAllan 21. Väldigt ekig. Och vis med åldern. Luktar inget vidare men smakar underbart.
6. Glenmorangie Quinta Ruban. Aldrig stött på en whisky som luktar så jävla gott. Portvinsfinish som ger en otroligt mörk, fruktig fyllighet och sötma.
5. Dalmore 15. Brännvinets svar på Bamse. Snäll, men stark, eller var det tvärt om? Näää men den är underbar: mild men smakrik, fruktig, kryddig, fyllig. Fantastisk.
4.Macallan 18. Ännu en doftsensation. Efter ungefär en era på sherryfat och all den klassiska elegans MacAllan kan uppbåda: En riktig lyxwhisky. Ja tack.
3. Ardbeg alligator. Håhåhåhå. Du vet att det ska bli en rökig upplevelse. Du luktar på den; jodå, där är det, men det är ju ingen Laphroig, direkt. Äsch, du smakar den. Och- Ingenting. Eller? Jo, visst fan är där väl...BOOOM. Som en kamouflerad handgranat smyger den sig in, invaggar dig i falsk säkerhet, och sedan exploderar den i den ondaste torvröken... För att därefter blomma ut till åh så mycket mer än en machodram. Fullständigt otrolig.
2. Dalmore Astrum 40 years old. Den enda anledningen till att den inte är etta på min lista är nog mina bristfälliga kunskaper: Den är En klassisk, sherryavslutad Malt, mer speyside än highland i smaken egentligen. Bara så jävla mycket bättre. Mäktig, fyllig, krämig, fruktig, med en underbar dov kryddighet. Den riktigt skriker lyx, elegans och överklass. Och den är jättejättejättejättegod. Får jag smaka den igen så är jag en lycklig man. Men så kostar den ju 15 000 spänn...



1.Klassens värsting/bästing: Min nya kärlek. Dalmore King Alexander III. Herrejefwlar!!! Bourbon. Sherry. Bordeaux. Marsala. Madeira. Portvin.
För att lyckas sy ihop en bra whisky med så många- och olika fatavslutningar, måste man vara ett geni eller ha en jävla tur. Jag tror inte att Richard Patterson är en lyckogubbe. Men jesus, vilken whisky han kan göra.
Redan när jag skulle sniffa på den kände jag mig som en hungrig hund i en saluhall och när jag sedan skulle smaka den... Javafantrordu?

Helt otrolig. Och jag ska vara ärlig: Jag stod framför hyllan på Edinburgh flygplats, kunde köpa den och lät bli. Det kommer nog att förbli ett mysterium för mig och jag kommer att ångra det fram tills jag kommer över en flarra. Och tro mig, det gör jag. För jag måste få lov att pröva den igen. A true love story.  Det är förresten skönheten längst ut till höger på den nedersta bilden här. Vojvojvoj.